Defrosting Mahoney |
skrivet av Linus 1/04/10 20:00 0 kommentarer ![]() |

När hade du senast en riktig bioupplevelse? En sådan där då stolen du sitter i upplöses i mörkret, ljudet från den snacksmaskande grannen ekar bort och du plötsligt befinner dig mitt i den film du ser, liksom känner den med alla dina sinnen. Jo, jag vet att hångel med en bra biodate kan ha samma effekt men om vi nu bara fokuserar på själva filmen? För åtminstone jag gör skillnad på en filmupplevelse och en BIO-upplevelse.
Ta Steven Spielbergs Jurassic Park till exempel. Kanske inte på allas topp 10-lista över bästa filmen någonsin men den ligger åtminstone på min 10-i-topp vad gäller ren och skär bioupplevelse. Redan innan premiären var hypen igång, när hade man senast sett dinosaurier på bio som inte var stoppmotionfilmade klumpar gjorda i trolldeg? Det här var i september 1993 och det fanns inget internet som kunde pumpa förväntningarna ytterligare. Å andra sidan fanns det heller ingenstans man kunde leta info, bilder, trailers och annan kul för att stilla sin nyfikenhet. Det var bara att vänta, vänta och vänta. På den tiden hade biograferna i princip stängt på sommaren i Sverige medan det var blockbusterseason i USA. Någon kände alltid någon som varit där över sommaren och sett filmen och sparkat upp förväntningarna ytterligare några steg.
Minns att det var lite stökigt när jag till slut satt där i salongen men när Universalloggan började rulla och det svaga, surrande djungelljudet tonades upp blev det knäpptyst. Tror inte ett enda popcornsknaster hördes under den dramatiska öppningsscenen som verkligen sträckte sig ur bioduken och drog alla rakt in i den ångande costaricanska djungeln. Att se Jurassic Park för första gången på bio var som att spänna fast sig i den coolaste bergochdalbanan någonsin och köra järnet. Filmen är full av scener var stämning höll publiken i ett björngrepp: första gången Sam Neill & Co ser livs levande dinosaurier, mötet med T-Rex:en i natten, den plågsamt långsamma klättringen över elstängslet och den nästan Alieninspirerade finalen med Velociraptorerna. Det här är en film som är gjord för och ska upplevas med en stor samling människor. Den balanserar även bra de komiska elementen mot de dramatiska och spännande på ett sätt som Spielberg var mästerlig på fram tills att han gjorde Schindler’s List (mer om det i ett annat inlägg). Det var också en av de sista stora Hollywoodfilmerna som hade kvar den där naiva men fantastiska känslan av magi som karaktäriserade många publikfilmer på 1980-talet.
Det här var bara en nostalgisk återblick, jag har givetvis massa andra filmer som gjort ett alldeles speciellt avtryck just på bio. Ville egentligen bara slå ett slag för bion som en suverän plats för filmupplevelser och jag hoppas att t ex 3D återigen kan göra det till lite av ett event att gå och se en film.
Så mer sköna bioupplevelser efterlyses och vi har en grym filmsäsong framför oss så chanserna är många! Dessutom kliver nu filmbloggen Mahoney ur sitt karbonitblock och som Jack Nicholson säger i The Shining: “It’s good to be back, Lloyd!”.











