
Star Trek är ett franchise som inte behöver någon närmare presentation och jag ska säga det från start: jag har inte sett ett enda avsnitt i sin helhet och inte en enda film i Star Trek-serien. Visst känner jag till Captain Kirk och Spock men jag har aldrig riktigt fastnat för just denna science fiction-serie. Jag minns när Next Generation gick på tv men det såg alltid så förbannat tråkigt ut. En massa karaktärer i tajta jumprar som tjafsade i en cock-pit, skickade en laserstråle mot något okänt föremål och debatterade med varandra. Med det sagt så inser jag att detta lockade och lockar fortfarande miljoner och åter miljoner fans världen över, vissa något mer hängivna än andra…
Intresset bland den stora massan har dock aldrig kommit i närheten av Star Wars, om man nu skall göra en jämförelse, så när JJ Abrams beslutade att boota om hela rasket för en ny publik så var förhoppningen just att nå ut till oss som inte går på Star Trek-konvent iklädda de klassiska uniformerna. På mindre än två veckor har filmen spelat in 300 miljoner dollar så satsningen på att fräsha upp ett dött franchise med en nytänkande och unik regissör bar verkligen frukt.
Handling
Ärligt talat så hängde jag inte med i vissa delar av handlingen så gå in på imdb och läs ett längre synopsis (spoilervarning). Grundstoryn handlar om hur besättningen på USS Enterprise sätts samman och vad som händer under deras första uppdrag.Vi får möta Captain Kirk, Spock, Uhura, Bones, Scotty och flera andra från utbildningstiden och framåt. Kirk och Spock får vi också se som barn. Ondskan i filmen representeras av en arg Romulan kallad Nero spelad av Eric Bana. Han vill hämnas på Spock av någon anledning som jag inte kommer ihåg.
Bra
Star Trek är underhållning på högsta nivå och som helt novis när det kommer till den här serien så var det riktigt roligt att få en större förståelse för vad allt handlar om. Filmen var långt ifrån tråkig som jag minns tv-serien och den balanserade perfekt mellan action, komedi och drama hela filmen igenom. Efter introduktionssekvensen då vi får följa Kirks pappa och hans besättning i en batalj med Nero så hoppar filmen fram till en 10-årig Kirk som kör sin pappas sportbil - ackompanjerad av Beastie Boys “Sabotage”. Riktigt skön inledning och den satte tonen. Nu var det bara att hålla i sig, särskilt alla Trekkies.
Skådespelarna var rakt igenom fantastiska. Chris Pine, som spelade Kirk, och Zachary “Sylar” Quinto, som spelade Spock, kan gott och väl bli ett radarpar i stil med Harrison Ford och Mark Hamill i Star Wars-filmerna. Bättre casting får man leta efter. Övriga skådespelare i de något mindre rollerna var också klockrena. Bortsett från Anton Yelchins något överdrivna ryska brytning i rollen som Chekov så var det en gedigen ensemble som alla fick möjligheten att lysa.
Effekterna var också av högsta kvalitet och likaså fotot. Det var dock väldigt många lensflares. I nästan varenda bildruta så flimrade en lensflare förbi. Visst, filmen såg sjukt modern ut men jag tror JJ måste tona ner en aning på Photoshoppandet i uppföljarna så att det inte urartar. Jag gillade också att Abrams anammat en mer verklighetsbaserad ton i filmen. Förut så framstod till exempel teleporterandet som det enklaste som finns men här så visar det sig att det är långt mer komplicerat än så - framförallt att teleportera någon som befinner sig i fritt fall! Sulus utfällbara katanasvärd var också en teknisk godbit.
Lösningen med tidsresande för att logiskt kunna göra ombootningen av serien fungerade bra men som sagt, jag hängde inte riktigt med i svängarna.
Dåligt
Att starta om Star Trek innebär både att väldigt många karaktärer ska introduceras men också få tittarna att få en inblick i federationen och hur hela världen är uppbyggd. En tredje del är att det måste finnas någon slags antagonist som ska göra livet surt för våra hjältar. JJ Abrams lyckas med de två första delarna men misslyckas med den sista. För det första så förstod jag inte riktigt vad Neros motiv var, varför han gjorde det han gjorde och vad poängen var mer än en personlig vendetta. Denna del av handlingen är filmens största svaghet. Det är helt enkelt för tunt och relativt ointressant. Nero går mest runt med sina hantlangare och är förbannad. I ett större perspektiv med gigantiska rymdskepp, planeter som förstörs och mycket mer så kändes själva fienden rätt mjäkig. Hade manuset lyckats bättre med detta så hade jag nästan titulerat mig själv som Star Trek-frälst men den här gången räckte det inte hela vägen.
Helhetsomdöme
Star Trek lyckades med konststycket att ruska liv i en gammal trött och döende dinosaurie och skapa något hippt, snyggt, intressant och framförallt underhållande för en ny publik. Jag ser verkligen fram emot uppföljare och hoppas att de gör ett något bättre jobb med manuset nu när alla karaktärer är etablerade.
Betyget blir 4 av 5.
Läs fler recensioner på: Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Kulturbloggen, Popponny, Movieblog.