skrivet av Anders 1/11/09 21:53 0 kommentarer

Paranormal Activity, en hemmagjord film som gjordes för mindre än 100 tusen kronor, har till dags dato spelat in 560 miljoner kronor på biograferna i USA. På CNN häromdagen visades ett inslag om filmen och bilder på köer till biograferna som sträckte sig långt över 100 meter. Filmen har på kort tid blivit ett riktigt fenomen, vilket gjort att många dragit (ganska tydliga) paralleller till en annan lågbudgetfilm som erövrade världen för precis 10 år sedan. The Blair Witch Project, regisserad av Eduárdo Sanchez och Daniel Myrick, gjordes med några hyrda videokameror, ett par amatörskådisar och med ett marknadsföringstrick som blev minst sagt lyckat. Filmen spelade in 250 miljoner dollar världen över. En rent horribel uppföljare kom ett par år senare men den dog rätt snabbt och sedan dess har ingen hört av varken regissörerna till originalfilmen eller skådespelarna som var inblandade.

I en intervju med The Star säger dock Eduárdo Sanchez att han är sugen på att börja arbeta på en uppföljare till Blair Witch, en uppföljare som förmodligen kommer strunta i att Blair Witch 2 ens existerar. Självklart är det Paranormal Activity’s framgångar som fått hans filmtarm att kittla. Det går onekligen att göra stora publikframgångar med minst sagt små utgifter och han om någon vet hur man gör.

Jag gillar den första Blair Witch-filmen för dess originalitet och för att den är riktigt läskig. Såg den i en fullsatt biograf och som filmfantast tyckte jag det var enormt roligt att en liten lågbudgetfilm av ett gäng amatörer kunde fylla biografer så långt bort som i Sverige. Vilket bevisar att så länge man har en bra historia så spelar det ingen roll hur liten budgeten är för att publiken ska dyka upp. En liten zombiefilm från England har gjort succé på festivaler runt om i världen och den gjordes för bara 70 dollar. Se officiella hemsidan och en trailer för Colin. Paranormal Activity kommer till Sverige i november och jag är övertygad om att den kommer dra storpublik.

skrivet av Anders 11/10/09 20:27 1 kommentar

Paranormal Activity stormade in på de amerikanska biograferna i helgen efter ett par veckors hype på ett litet antal biografer. Filmen, med en budget på 11 000 dollar, drog in hela 7 miljoner dollar på tre dagar och jämförelser med Blair Witch Project har blivit mer regel än undantag. Filmen handlar om ett ungt par som flyttar in i ett hus. Efter ett tag börjar de känna en “närvaro” i huset, speciellt när de sover, och sätter upp kameror i huset.

På papperet så är det inte världens mest originella idé men det som är originellt är trailern, som ni kan se här. Den visar både scener ur filmen och bilder från en verklig visning av filmen med biobesökarnas reaktioner. Sjukt effektivt och det hela blir riktigt riktigt läskigt!

En annan intressant grej med filmen är hur lätt det är att göra film nuförtiden. HD-kameror går att hyra (eller köpa!) för billig penning och redigeringen kan göras på en vanlig laptop. (Darren Aronofsky klippte The Wrestler på sin Macbook.) Finns det en intressant historia att berätta så är faktiskt möjligheterna mycket stora för vilken amatör som helst att sätta igång. Vem blir först med att göra en svensk Paranormal Activity?

skrivet av Anders 7/05/09 19:49 0 kommentarer

Park Chan-wooks nya rysare Thirst lyckades besegra Wolverine: Origins på de koreanska biograferna den gångna helgen, vilket är ett tecken på att inhemska filmer är på väg tillbaka i poularitet i Sydkorea. Park ligger bland annat bakom kultfilmer som Oldboy och Lady With a Vengeance, filmer som han både skrev manus till och regisserade. Thirst handlar om en omtyckt präst från en liten by på landsbygden. Han ställer frivilligt upp på ett medicinskt experiment som tyvärr går fel. Han förvandlas till vampyr och inleder sedan en relation med en barndomsväns fru. Sedan går det utför.

Rent bildmässigt påminner filmen om Låt den rätte komma in men koreanska och japanska skräckisar har ofta ett smalt bildspråk. Jag gissar att Alfredsson inspirerats av Ringu, Dark Water, A Tale of Two Sisters och Grudge när han preppade filmatiseringen av Ajvide Lindqvists roman. I Sydkorea uppstod också en liten kontrovers när teaseraffischen släpptes tidigare i år. Läs mer om detta på Dreadcentral.

Om filmen går upp på svenska biografer återstår att se men den kommer garanterat ingå i Stockholm filmfestivals program i höst.

skrivet av Anders 28/04/09 21:34 3 kommentarer

En skräckfilm med spöken, demoner och annat övernaturligt som säljs in som “based on a true story” får en att höja ögonbrynen en aning. Okej, Amityville Horror-remaken var faktiskt rätt bra, likaså Texas Chainsaw Massacre. Båda två baserade på verkliga händelser. Själv anser jag att allt övernaturligt bara är fantasier men så länge det är på film så har jag inget emot det. Läste lite på wiki om de händelser på 1980-talet som filmen baseras på och som väntat så är det historier som inte klarat av granskning. Det finns också en dokumentär på YouTube i 9 delar som kanske kan intressera er som vill veta mer om bakgrunden.

Handling

Filmen utspelas i slutet av 1980-talet och följer en trebarnsfamilj. Mamman och pappan har haft lite äktenskapliga problem men deras största problem just nu är deras 16-årige son som drabbats av cancer. Hans cellgiftbehandlingar sker på ett sjukhus flera timmars bilfärd från hemmet så föräldrarna beslutar sig för att försöka hitta en tillfällig bostad i närheten. Efter att mamman och sonen gjort ett sjukhusbesök så hittar de ett stort hus till salu på vägen hem. Eftersom att ha pratat med mäklaren sätter de sig i bilen för att åka tillbaka men sonen blir sjuk så de vänder tillbaka och köper huset. De övernattar på varsin madrass och redan första natten börjar sonen se spöken och andar. Ett par dagar efter flyttar övriga familjen dit tillsammans med en barnflicka och spökeriet eskalerar. Det visar sig att huset fungerat som bårhus för länge sedan, ett bårhus som drevs av minst sagt skumma typer, som gjorde minst sagt vidriga saker. Sonen och barnflickan börjar tillsammans nysta i arkiven på ett närliggande bibliotek och mer och mer hemskheter uppdagas.

Bra

Det var ärligt talat inte så mycket som var bra i den här filmen förutom effekterna. Tyvärr har flera av de riktigt läskiga scenerna mer eller mindre redan visats i trailern men det fanns flera ljuspunkter, som jag inte vill avslöja. Kyle Gallner, som spelade den cancersjuke sonen, gjorde en bra insats och likaså Virginia Madsen. Elias Koteas gjorde egentligen en lightversion av Max von Sydows Father Merrin men även han var helt okej.

Dåligt

Själva handlingen i filmen har jag egentligen inga problem med men manuset fokuserade allt för mycket på chockeffekter och inte på krypande rädsla och obehagligheter. Jag kunde nästan sitta med en checklista och bocka av alla skräckfilmsklyschor en efter en. Vi har läskigt spöke som syns i spegel, spöke som syns i dörröppning, spöke under sängen, spöke i duschen, religiösa övertoner, barn som leker kurragömma (2 gånger), plot twists och så vidare.

I stället för att jag fortsätter skriva den här recensionen låter jag  Eddie Murphy sammanfatta det hela. Han sade detta under sin stand-up show efter att ha sett Poltergeist på TV.

“Why don’t white people leave the house when there’s a ghost in the house? You stay in the house too fucking long. Get the fuck out of the house. It’s very simple. If there’s a ghost in the house, get the fuck out!”

Helhetsomdöme

The Haunting in Connecticut hade potentialen att bli en obehaglig rysare men blev bara 90 minuter av ändlösa skrämseleffekter. Visst, det är kul att hoppa upp ur biostolen ett par gånger men detta hoppande kan inte bära upp en hel film. Vi biobesökare kräver mer än så.

Betyg: 1,5 av 5.

Läs fler recensioner: Aftonbladet, BeingBlogged, Expressen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Smålands-Posten, Sydsvenska Dagbladet