skrivet av Anders 4/11/09 17:41 0 kommentarer

James Cameron har i omgångar sprängt gränserna för digitala effekter i sina filmer. Klicka på den här bilden och se vad Avatar kommer bjuda på!

skrivet av Anders 19/07/09 22:56 0 kommentarer

Pearl Harbor är inte Michael Bays bästa film men specialeffekterna och actionsekvenserna är av högsta klass. Eric Brevig, John Frazier, Edward Hirsch och Ben Snow blev Oscarnominerade år 2002 för bästa specialeffekter men statyetten gick till teamet bakom den första Sagan om Ringen-filmen. Pearl Harbor plockade dock hem priset för ljudredigering.

Ovan ser ni ett “for your consideration”-klipp som visar filmsekvenser utan och med digitala effekter. Impressive. Most impressive.

skrivet av Linus 29/06/09 21:37 0 kommentarer

Regissören David Fincher är en mästare på att använda specialeffekter kreativt. Han lyckas oftast få dem att löpa med historien på ett sätt som gör att man som tittare dras in i berättelsen istället för att stötas ut från den på grund av effekterna. Inte alla Finchers filmer har hållit samma kvalitet vad gäller själva berättandet men tekniskt sett hävdar jag att han inte gjort en enda ointressant film. Då pratar jag alltså inte bara om snygga specialeffekter utan om det innovativa och smarta sätt som han har använt dem på. Ett bra exempel är hans näst senaste film Zodiac, en till synes mycket realistisk och lågmäld historia om en seriemördare i San Fransisco på 60- och 70-talet. Alla ni som sett den, var ni medvetna om att ni såg en film fullmatad med CGI? Om inte kan ni kolla in videon ovan som visar hur ett par sekvenser i filmen egentligen såg ut.

skrivet av Linus 27/06/09 15:02 4 kommentarer

Jag önskar att jag levde i en film av Michael Bay. Aldrig mer några grå, trista tisdagsmorgnar med duggregn och trist vardagsångest. Jag skulle vakna upp i en glänsande ren värld med ett nästan överjordiskt solsken och min uppgift för dagen skulle antagligen bli att på något sätt rädda världen. Jag skulle förmodligen blir rekryterad av den amerikanska armén och om jag så var oljeborrare ute i Atlanten så skulle jag ändå vara den enda person i hela världen som kunde styra upp situationen.

Det är såklart en helt annat upplevelse att se detta utifrån, i en biostol. Ibland kan Michael Bayfilmer vara klart underhållande och jag tyckte den första Transformersfilmen var en rätt kul bioupplevelse. Filmen hade många av de beståndsdelar som en fet sommaractionfilm ska ha. Från de trailers jag sett från Transfomers 2 verkade det som att man valt att fortsätta i samma spår men tillsatt ännu mer action och betydligt fler robotar. Även om jag inte var så laddad som många riktiga Transformersfans så ignorerade jag alla dåliga recensioner och hoppades av Bay, Spielberg & Co hade tagit åt sig av den kritik som riktades mot förra filmen och skapat någonting ännu bättre.

Handling

Transformers 2 utspelas ett par år efter händelserna i den första filmen. Av en anledning som jag inte riktigt förstår anser sig Optimus Prime och hans kollegor behöva hjälp av den amerikanska militären för att spåra upp och förstöra de återstående Decepticons som finns kvar på jorden. Vad Prime och övriga Autobots inte vet är att Megatrons högra hand Starscream lyckades ta sig tillbaka till planeten Cybertron. Han har utsett sig till ledare för alla Decepticons och planerar nu att återvända till jorden för att slå tillbaka. Samtidigt förbereder sig Sam Witwicky (Shia LaBoef) för att börja på college. I samband med flytten hittar han en skärva från The Allspark (det mystiska, kubliknande föremål som ger robotarna liv) och när han rör vid den börjar han plötsligt se mystiska symboler. Det visar sig att han på något märkligt sätt har fått en massa viktig information från The Allspark som skulle kunna avgöra kriget mellan robotarna. Detta gör förstås Sam till ett högprioriterat mål för de onda Decepticons och tillsammans med flickvännen Mikaela Banes (Megan Fox) dras han återigen in i det intergalaktiska kriget mellan de stridande parterna från planeten Cybertron.

Bra

Specialeffekterna spelar huvudrollen i den här filmen och det går inte att komma ifrån att de är helt makalösa. Jätterobotarna ser faktiskt ännu mer realistiska ut än i förra filmen, animationerna har förbättrats och robotarna är bätttre och snyggare ljussatta. Filmen rivstartar med en scen som skulle kunna vara den påkostade finalen i en annan blockbuster. Och till en början är det rätt kul att se dem igen. Jag har svårt att få nog av den detaljerade förvandlingen som Optimus Prime genomgår när han förvandlas från äkta jänkarlastbil till megarobot. Den goda ledarroboten får överraskande lite utrymme i filmen men är den enda karaktär som faktiskt gör scenerna han medverkar i lite intressanta. En bit in i filmen hamnar Shia LaBoefs karaktär Sam och Optimus Prime i en skog där de slåss mot Megatron och ett antal andra Decepticons. Det finns ett ögonblick i den scenen där, hoppas jag inte avslöjar för mycket nu, Optimus Prime bestämmer sig för att strida mot alla Decepticons på egen hand och då plötsligt började jag känna att filmen tog fart, att det fanns någonting att ta tag i, någon form av spänning. Tyvärr varade den känslan bara i några sekunder, sedan gick det stadigt utför.

Dåligt

Ett råd: försök inte ens räkna explosionerna i den här filmen, jag lovar de tar aldrig slut. Filmen bygger mycket på regissören Michael Bays vanliga fetish för exploderande hangarfartyg, blänkande sportbilar, amerikanska militärer, bärnstensfärgade solnedgångar, motljus och ett tempo anpassat för reklamspotar på 60 sekunder. Det finns flera stora problem med Transformers 2 men ett av de märkligaste är att filmen är SEG, trots att det är nästan non-stop action. Tyvärr är det förvånansvärt repetitiv och fantasilös action. Vissa scener glänser till och vi får se prov på den visuella begåvning som Michael Bay onekligen har, men det är alldeles för sällan.

Filmen går på i ett rasande och på tok för högt tempo, kanske för att dölja den lövtunna intrigens alla brister. Det blir väldigt rörigt efter ett tag och det hela blir inte bättre av att alla karaktärer i filmen beter sig som skrikiga, tecknade figurer på speed i den värsta sortens nickelodeonproducerad förmiddag-TV du kan tänka dig. Jag tror inte att Shia La Boef har en enda sansad replik i hela filmen. Jag byggde även upp ett kokande hat mot de flesta av bifigurerna i filmen, främst mot Sams collegerumskamrat Leo Spitz, Sams föräldrar samt två totalt malplacerade Autobots kallade “the twins”. Jag kan liksom inte förstå hur filmmakarna tänkte här, lärde de sig inget av George Lucas misstag med Jar Jar Binks i Star Wars? Jag har ingenting emot roliga sidekicks, om de utnyttjas rätt kan de verkligen vara den stora behållningen med en film. Men här är de liksom bara dödkött som egentligen inte har någon funktion i själva historien och är inklistrade i manuset för att tillföra en slags fjanthumor som bara förstör filmupplevelsen. Den enda karaktär som behåller ett monumentalt lugn genom hela filmen är Optimus Prime (återigen med Peter Kullens legendariska röst).

Tyvärr är han som sagt med för lite och jag saknar även dialogscener mellan de goda Autobots. Varför måste människorna hela tiden vara inblandade?  En av mina favoritscener från förra filmen var den korta peptalk-scenen mellan Prime och hans robotkollegor på toppen av en viadukt. Jag hade hoppats få se mera sånt i den här filmen men just nu kan jag inte minnas om de goda robotarna fick en enda egen scen under filmens 149 minuter långa speltid.

Helhetsomdöme

Jag hade inte speciellt höga förhoppningar inför Transformers 2 men jag hade åtminstone hoppats på en lite skön popcornrulle där man kunde sjunka ner i biostolen och bara beundra alla fantastiska specialeffekter. Jag tyckte att de första minutrarna av filmen var OK, det var faktiskt en ganska maffig inledning och då kändes effekterna fortfarande fräscha. Sen fick jag under några sekunder en känsla av att filmen kanske skulle kunna vända i skogscenen med Prime och Sam. Jag måste även tillägga att jag gillade den jaguarliknande Decepticonroboten Ravage, mycket snyggt gjord och använd på ett kreativt och kul sätt. Men den här filmen är tyvärr alldeles för lång och verkar anspassad för dagisbarn. Michael Bays överutnyttjande av sina egna visuella trademarks gör också att det ibland nästan känns som att han parodierar sig själv.

Betyget blir 2 av 5

Läs fler recensioner: Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs Posten, Myskoteket, Bloggywood, Filmnerden